Demokratin dör inte i mörkret – den dör i telefonkön till Försäkringskassan

Jag har tidigare pratat om varför moderna organisationer fortfarande styrs med 1950-talets fabrikslogik. Debatten har handlat om tröghet, krångel och engagemang som dör. Viktiga frågor, absolut – men knappast existentiella.

Trodde vi.

Men nu ritas kartan om. I USA:s nya nationella säkerhetsstrategi pekas våra europeiska institutioner ut som en direkt svaghet. Dokumentet talar klarspråk om ”regulatory suffocation” – att vi kväver oss själva med regler. Strategin slår fast att USA aktivt ska ”cultivate resistance” – odla motstånd – mot den nuvarande ordningen i våra länder.

Smaka på den.

Det handlar inte om missiler, utan om ”destruktiv propaganda och påverkansoperationer”. Det handlar om att använda AI och dopade algoritmer för att hitta våra ömmaste punkter och trycka till.

När missnöje blir viralt vapen

Hur destabiliserar man en demokrati år 2025? Inte med stridsvagnar. Utan genom att dammsuga sociala plattformar efter frustration och förstärka den tusenfalt. Genom att ta en enskild människas vanmakt, vrida upp volymen, och sprida den som en sanning om att hela systemet kollapsat.

Vi kan ta Paul Schmidt, 54, som exempel. Hans ersättning från försäkringskassan sänktes plötsligt med nästan 3 000 kronor. Inget brev, ingen motivering och inget beslut att överklaga utan bara mindre pengar på kontot.

När människor i samma situation ringer myndigheten möts de av frågan:
”Läser du inte nyheterna?”

För Paul är detta en personlig tragedi. För en algoritm, tränad att så splittring, är det perfekt ammunition. En berättelse om statens svek som kan spridas, vinklas och boostas tills den blir en sanning i var mans mobil.

Det är så tilliten dör – inte med ett brak, utan med viral vrede född ur dåligt bemötande och obegripliga beslut. 

Mer pengar in – mindre trygghet ut

Liknande mönster går igen i många andra institutioner. Titta på Polisen till exempel,  Riksrevisionen är tydliga: Budget och personal har ökat massivt. Uppklarade brott har minskat.

Mer pengar in. Mindre trygghet ut.

Vi har byggt en offentlig sektor som göds med miljarder, men där leveransen till medborgaren krymper. Det är farligt på riktigt. När främmande krafter – eller tidigare allierade med nya agendor – vill piska upp stämningen mot ”systemet”, behöver de inte anstränga sig för att hitta ammunitionen, De behöver bara använda AI för att rikta strålkastarljuset mot våra egna strukturproblem.

När narrativet i flödet stämmer överens med den upplevda verkligheten i vardagen – då är vi försvarslösa.

Vi måste vaccinera vardagen

Det vi kallar tjänstedesign, användarinvolvering och modern styrning är inte ”fluff”. Det är totalförsvar. När vi involverar människorna systemen är till för på riktigt händer något avgörande:

• misstron minskar
• relevansen ökar
• motståndskraften mot påverkanskampanjer stärks.

Och nej — en enkät räcker inte. Referensgrupper som träffas två gånger gör ingen skillnad. Verklig involvering handlar inte om att bekräfta det vi redan bestämt. Det handlar om att våga förändra utifrån det vi får veta. Gör vi det rätt får vi system som fungerar i verkligheten. Gör vi det fel matar vi bara trollen med ny ammunition.

Verkligheten är vårt enda skydd

För tio år sedan var det ryska botar som gissade var våra sprickor fanns. Idag pekar USA:s säkerhetsstrategi ut vår byråkrati som en måltavla för ”kulturell subversion”. Och obehagligt nog har de en poäng.

En ineffektiv, omänsklig byråkrati är inte bara ett irritationsmoment. Det är en säkerhetsrisk i en tid där varje administrativt misstag kan bli en viral storm. Det bästa försvaret mot överdrivna narrativ är att göra verkligheten så bra att lögnerna inte får fäste.

Det är därför demokratin fortfarande är värd att tro på. Inte för systemets skull — utan för vår.