Vi håller på att bygga en byråkrati-generator
Det finns en naiv dröm som just nu sveper genom offentlig sektor och styrelserum. Drömmen om att generativ AI äntligen ska lösa den gamla omöjliga ekvationen: Mer välfärd för pengarna.
Detta är del 3 i vår serie Bortom fabrikslogiken, där vi utforskar glappet mellan gamla arbetssätt och den nya verkligheten. Övriga delar hittar du här:
—
Logiken är förföriskt enkel. Om en handläggare lägger fyra timmar på att utreda ett ärende, och AI kan ta fram ett utkast på fyra sekunder – då har vi frigjort enorma mängder tid. Vi ser framför oss hur köerna till vården, Försäkringskassan och bygglovsnämnden löses upp i ett moln av processorkraft.
Riktningen är utpekad. Regeringen och DIGG pratar om effektivisering och produktivitet, om att göra mer med mindre.
Men det finns ett problem som nästan ingen pratar om.
Risken är överhängande att vi inte alls investerar i en effektiviseringsmaskin. Vi håller på att bygga en byråkrati-generator.
När effektivitet skapar mer arbete
För att förstå varför måste vi gå tillbaka till 1865 och ekonomen William Stanley Jevons. Han observerade något märkligt: När ångmaskinerna blev effektivare och drog mindre kol, så minskade inte kolförbrukningen. Den ökade.
När energin blev billigare och mer tillgänglig hittade vi helt enkelt fler sätt att använda den på. Fenomenet kallas Jevons paradox – och det har följt varje större teknikskifte sedan dess.
Applicera nu samma logik på byråkrati.
När kostnaden i tid och ansträngning för att producera ett beslutsunderlag, en rapport eller en policy sjunker mot noll – vad händer då?
Vi producerar inte samma mängd dokument snabbare. Vi producerar betydligt fler dokument.
Resultatet blir en inflation i text: längre utredningar, fler bilagor och mer komplexa svar. Inte för att medborgaren behöver dem – utan för att systemet plötsligt kan producera dem utan ansträngning.
Människan som flaskhals
Här krockar den nya tekniken med vår gamla fabrikslogik.
I AI-strategier och riktlinjer betonas – helt korrekt – vikten av ”human in the loop”. En människa ska alltid ha sista ordet vid myndighetsutövning. Det är grunden för rättssäkerheten.
På pappret låter det tryggt. I praktiken skapar det en brutal asymmetri.
Det tar AI fem sekunder att generera tio sidor korrekt, välformulerad byråkratsvenska. Det tar en människa trettio minuter att läsa, förstå, faktagranska och ta ansvar för samma text.
När vi använder AI för att ”effektivisera” produktionen av ärenden, dränker vi handläggarna i material som måste granskas. Den mänskliga rollen förflyttas från professionellt omdöme till administrativ flaskhals.
Handläggaren blir inte en frigjord problemlösare. Hen blir en gummistämpel längst bak i ett löpande band – ständigt jagande maskinens output.
Är det rättssäkerhet? Är det en hållbar arbetsmiljö? Eller är det bara en snabbare väg in i väggen?
Att asfaltera kostigar – i industriell skala
Vi har sett mönstret förut.
Under trettio år av digitalisering har vi ofta satt ström på befintliga arbetssätt utan att ifrågasätta dem. Vi har digitaliserat blanketter, inte behov. Vi har automatiserat kontroll, inte värdeskapande.
Vi har asfalterat kostigar.
Skillnaden nu är skalan. Med generativ AI kan vi massproducera ineffektivitet. Vi kan förstärka dåligt designade processer till en industriell nivå.
Om vi applicerar AI på organisationer som fortfarande styrs av 1950-talets stuprör och detaljstyrning, cementerar vi ineffektiviteten. Vi skapar en hyperbyråkrati där vi gör fel saker – snabbare, billigare och i större volym än någonsin tidigare.
Sluta optimera. Börja designa.
Ska vi då strunta i AI? Självklart inte. Potentialen är enorm.
Men vi måste sluta se AI som ett verktyg för att skriva snabbare, och börja använda det som en anledning att tänka om från grunden.
Vi ska inte använda AI för att svara på blanketten snabbare. Vi ska fråga oss varför blanketten finns över huvud taget.
Varje process som kräver AI för att överleva är en process som förtjänar att ifrågasättas. Varje mänsklig granskning som reduceras till signering är ett misslyckande i systemdesign.
Vägvalet är tydligt. Antingen använder vi AI för att bygga världens mest avancerade byråkrati. Eller så använder vi tekniken som hävstång för att designa bort byråkrati – till förmån för mänskliga möten, professionellt omdöme och verkligt värde.
AI kommer inte rädda välfärden från byråkrati. Men den kommer avslöja exakt hur illa designad den är.
Frågan är inte om vi har råd att tänka om.
Frågan är om vi har råd att låta bli.
När verkligheten springer ifrån era arbetssätt hjälper Hello Future er att få organisationen och omvärlden i takt igen. Boka en digital fika.
