Lindrar ISO-standarden för innovation dina frustrationer i förändringsarbete?
Upplever du att din organisation håller på med innovationsteater? Att det finns en massa bra idéer som aldrig utvecklas? Fastnar ni i förstudier? Eller upplever ni att nya saker som skapar värde aldrig blir en del av verksamheten och arbetet? ISO 56000 är nyckeln för att få innovation att hända på riktigt.
Stackars dig som försöker leda innovation och utveckling i offentlig sektor. Du som bara känner motvind, motstånd, likgiltighet och “shiny object syndome”. Vi ser hur det här tär på dig, tar av din passion och energi för att göra betydande förändringar för människorna i din stad, kommun och region.
Men det finns faktiskt en nyckel för att få innovation att hända på riktigt: ISO 56000 och 56002 – den nya standarden för innovationsledning.
Standarden släpptes för ett par år sedan, lite torr och tråkig kanske vid första anblick, troligen för att den har sitt ursprung i och är riktad framförallt till dem som älskar projektledning och planering. I stort tycker vi dock att den nya ISO-standarden försöker göra innovation mer rumsren och begriplig för folk som är detalj-inriktade. Och det är bra – innovation behöver dem!
Vad säger standarden?
Om vi översätter ISO 56000 och 56002 till vanligt språk kan vi säga att den fokuserar på tre nyckelområden:
- Att leda innovation
- Att göra innovation
- Att stödja och integrera innovation
Några av de vanligaste frustrationerna runt innovationsarbete som vi stöter på
Vi möter en hel del frustration runt innovationsarbete som vi oftast kan placera under en av följande 3 områden:
- Innovationsteater – frekventa inspirationsföreläsningar, chefer och ledare som alltid pratar om vikten av att innovera och tänka utanför boxen utan att det någonsin händer något – ni ser att lederna talk the talk men kan inte walk the walk. Och dessutom vill de inte heller lägga tillräckliga resurser (tänk tid och pengar) på innovation, då har ni ett problem med att leda innovation. Även om ni inte kan och ska lösa problem på en gång, finns det olika delar du kan försöka sätta i rörelsen, såsom innovationsvision, innovationskultur och innovationsstrategi-arbete. Det är bäst när du jobbar konsekvent med alla tre men även när du börjar med en kan du övertyga ledningen att ta det på mera allvar.
- Förstudie-syndromet (det finns bra idéer men det händer sällan någonting på riktigt). Då har ni ett problem med att göra innovation. Oftast är denna fas det lättaste att få igång med olika innovations labb och projekt där ni kan komma fram till något men det är nog lika, eller mera vanligt att ni inte ens når dit. Där finns det ett antal olika initiativ som ni kan sätta igång för att visa värdet på innovation inom organisation. Men då kommer du nog att stötta på nästa problem.
- Nya innovationer blir aldrig en del av verksamheten och arbetet. Då har ni problem med att organisationen inte kan stötta och integrera innovation. Det finns nog olika chefer och projektledare som inte vill ge plats för et nya, helt enkelt. Egentligen är detta också en ledarskapsutmaning och om man ska vara krass, det är ett tydligt exempel av folk som aktiv motsätter sig ledarskapets förändrings- och innovationsevangelie. Även här finns det kulturella och organisations-strukturella insatser ni kan hämta in för att bryta ner eller genom motståndet.
Även om ISO-standarden för innovation verkar svårgenomtränglig så funkar det utmärkt som en guide att isolera hinder och friktion i förändringsarbete och att börja bryta ner dem så att ni kan så småningom bygga upp ett innovationssystem som både gör livet bättre för era invånare och släpper fram dina och dina medarbetares passion, kreativitet och problemlösningsförmågor.
Ni kan läsa mera om ISO standarden i vår ISO 56002 guide online.